Bröt jag inte lilltån i söndags…
Varför händer allt mig?
Kastade mig ut igenom dörren och skulle till bilen och hämta lite snus. Krasssss sa det…
Vad hände nu då? Titta ner mot foten och fick en lite reflex av att kräckas…
Lilltån var ju liksom inte som den skulle. Den var 90 grader rakt ut. Aj aj aj, eller inte. Jag kände ingen smärta alls. Tryckte tillbaka tån och det liksom klickade till.
Efter det så har det funkat ganska bra. Den är ju fortfarande så svullen att den sitter ihop med sin kompis. Funkar faktiskt ganska bra att gå, men lite lurigt att ta på sig en sko.
Går som en karl och badar som man ska, lite varmare idag än i söndags! Men det skulle ju kunna vara så att det kändes så jävla bra att hoppa i efter en lång resa.
Lämnade hemmet vid 04:00 och hämtade baren vid skola och dagis 16:00 efter ett möte på tre timmar och nästan 1 000 km i bilen.
Det är ju så att i början av sommaren så hände det grejer.
Frun vill att jag ska bära massa grejer.
Jag drog omkull med min cykel och bröt ett par revben, samt lite små luriga frakturer i foten. Det värsta var nog ändå nacken. Jag trodde helt säkert att jag skulle dö, men jag är här i alla fall.
Faktum är att jag nu kan ta smärta riktigt bra.
Detta tror jag inte att Fru Smokestoner tror på, alls. Men det är helt sant!
Efter allt jag gått igenom så blir det lättare.
Om det det gör ont som fan så är det inget problem längre.
Det är nu över åtta veckor sedan min super crash på mountainbiken.
Klart att det gör ont varje dag mest hela tiden, men jag klagar inte.
Rullar ur sägen på morgonen och går vidare. Som sagt ovan så är lilltån så svullen och fin att den liksom är ett med foten, tyvärr så kan jag inte gå så snabbt på mjuka ytor som sand, men det var ju förra smällen.
Jag klagar faktiskt inte alls.
Min mor gav mig inte mjölk?
Mitt skelett är av skolkrita?
Jag är så j-la klumpig att jag kan skylla mig själv?
Kanske skulle det kunna vara det senare, men det räcker inte riktigt till:
# Brutit båda armarna
# Brutit alla ben i en handled
# Brutit tummen (ett par hundra bitar, sa röntgen).
# Brutit näsan (inte roligt när dom fick bryta upp den)
# Brutit hela fotleden (har du ätit frukost säger dom efter röntgen, aj aj aj, operation och sju veckor i gips, habba, habbah)
# Brutit ett tiotal revben vid fyra olika tillfällen
# Brutit X antal tår….
# Brutit nyckelbenet (okej här var jag väl inte helt nykter,,,)
Ovan är tyvärr bara lite grejer som jag kommer på just nu.
Men vad ska man göra?
Bygga en bur som man kan vara i?
Jag ser fram emot nästa ben som går sönder och jag hoppas att det tar lite tid innan det händer.
# Tror till 99% att jag även har brutit nacken, borde det inte sluta göra ont. Vore lite kul att köra en riktigt genom röntgen. Vilka grejer dom skulle hitta.
Idag blev det i alla fall en i Danmark! Åkte hem ifrån vid 04:00 och hämtade småstenarna på dagis/skola 16:00 efter nästan 1 000 km i bilen. Hittade en gömma i DK.Igår blev det fyra, så JA The Smokestoner is back.
Men inga FTF för mig. Lurade omkring där man trodde att det skulle komma en gömma, men icke.
Den kom ikväll när småstenarna låg i badet.
I morgon blir det att jaga i ett annat land och jag hoppas på 4-5 gömmor innan fredag!
Hej Hopp!
Hej, jag är inte bara geocachare utan jag är också läkare. Dock ganska färsk sådan och absolut ingen specialist på benskörhet. Men om någon jag kände berättade en liknande historia för mig (och inte totalt uppenbart hade en livsstil där man frekvent utsätter sig för situationer som bör ge skelettskador) så skulle jag absolut uppmana den att ta kontakt med en läkare för att få kvitto på att allt är som det ska. Då slipper man oroa sig för den uppsjö av åkommor som kan ha benskörhet som del av besvären. Man kommer då att vilja prata om övrig sjukhistoria, ärftlighetsfaktorer, arbetsuppgifter, fritidssyssylor, kost, rökning, motion, eventuella mediciner och allergier, längdutveckling samt smärtupplevelse i sammanhang med skadorna. Dessutom förstås undersöka och ta en del prover om man bedömer att det finns anledning. Utfirån detta kan man förhoppningsvis säga "du kan vara lugn, men ta det lite försiktigt med äventyrandet så det inte är skallen som tar emot någon gång", alternativt så behöver man gå vidare med fler undersökningar och kanske även att man hänvisas till en specialist.
SvaraRaderaGör nu det så kan både du och jag känna oss lugna sen. :)
Här är lite väldigt ytlig information om "primär" benskörhet, alltså benskörhet utan annan bakomliggande sjuklighet: http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Benskorhet/
Japp...
SvaraRaderaNu är det ju så att jag inte gillar att gå till doktorn. Tror nog att jag bara är som jag är, eller? Man åker ju till doktorn om man tror att de kan hjälpa till med lite gips eller andra saker man måste ha. Den där grejen man får när man bryter nyckelbenet var ju ganska bra.
Jag stannar hellre hemma och lider i det tysta.
tror mer att det är - shit happens, och jag ligger först på listan hela tiden.
Skulle mycket gärna vilja ha en genom röntgen av min kropp, men inte går man till någon doktor inte.
Då kan man ju få dåliga nyheter, gillas inte!
Tack i alla fall!
Jag lever enligt detta:
LEK EJ MED BOLLAR = Bollförbud
Aldrig:
Studsmatta eller Innebandy.
Klumpig som bara den!
CB, äntligen ett sanningens ord. En rejäl genomgång och helrenovering vore på sin plats. Funderar på att söva herr smokestoner för annars vet jag inte hur jag ska få honom till läkare. Provade att boka tid hos tandläkaren för herr S räkning, men av någon konstig anledning avbokades båda tiderna.
SvaraRaderaSen händer dessa saker väldigt lägligt inför semestern då olika saker (som kan vara av fysisk jobbig natur) ska utföras i hemmet. Men att bryta olika ben för att slippa, är det inte att gå lite väl långt?
Kanske blir nästa födelsedagspresent ett läkarbesök, eller för alla del. Frågan är öppen: är det någon benspecialist, kirurg eller för all del psykolog som gör hembesök??
/Fru Smokestoner
Aj aj... Kan vara att en del är födda med klumpighet?
SvaraRadera