Min fru kommer att döda mig!

Jodå! Jag hittade en mycket enkel mystery att ta nere i Amsterdam. Den låg inte långt borta alls. Den var bara 500 meter bort från hotellet, men dock på andra sidan en gigantisk motor vägen. När vi var klara med våra möten så var det dags att fara ut till flyget. Mitt plan gick dock något senare, så jag hade möjlighet att stanna kvar.

Begav mig mot skatten som enkelt skulle lösa med ett par skyltar och ett gäng matematiska uppgifter. Alla uppgift fanns uppskrivna, så jag var redo. Endast 301 meter kvar när telefonen ringer.

-I need help, my wife will kill me. Var meddelandet jag fick från en kollega från Rumänien. OK, det lät allvarligt.

Han förklarade att han glömt sin grej man har runt halsen när det blir kallt. Det var väl inte så farligt tänkte jag. Vi skulle ju träffas igen i Budapest om två veckor. Kunde inte detta vänta? Jag tittar på GSP;en och nu så är det endast 249 meter och jag ser att det går en gång bro över motor vägen. Detta blir enkelt, tänker jag.

Han förklarar att han för några veckor sedan tappade sin vigselring under en helg (tillsammans med sin fru)i Prag, vilken han dock funnit dagen efter i snöblasket. Kontentan var att han inte låg på plus hemma och att han fått halsduken av sin fru i julklapp. Då jag ännu inte har någon cache i Holland, så gjorde ”lite” ont, men jag vände. Hämtade halsduken, som var av ett mycket fint märke och for ut till flyget.

Det blir fler chanser då jag ska nere igen i april. Då ska jag inte ta en utan flera även om det inte kommer att finnas mycket tid, så ska det plockas några.

Kollegan var överlycklig och jag surade. Kollade på klockan och gick ut till bussen. Skulle jag ta bussen tillbaka och springa över motorvägen lösa mysteryn och försöka ta mig tillbaka i tid till planet??? Tänkte länge och räknade fram och tillbaka på tiden.
Beslutet fick bli att inte åka tillbaka. Hur skulle man förklara det?
Fru Smokestoner skulle nog titta lite snett på mig om jag missade planet för att ta en cache. Det var bara att åka hem.

På vägen hem i bilen blev jag lite trött och behövde lite frisk luft för att orka köra den sista biten hem. Stannade till en snabbis i Norrköping och plocka ett par snabba, samt åkte förbi ett par där jag hade 2-3 meter till gömman och tittade rakt in en snödrivor på över 2 meter... Skulle det finnas en parkbänk under den snö högen? Ja, kanske det?

På andra sidan vägen finns dock ett gäng. Jag testar! Ger mig på den som ligger längst in på vägen. Får man köra bil här tänker jag. Det var ju helt klart Vrinnevisjukhuset.

Jag tar mig ända fram till Luftmakaron och ser den från bilen. Det blir ju lätt. Tittar lite på skyltarna som säger psykklinken. Kastar mig ur bilen och in i snön. Fastnar i några taggbuskar, men skaren håller, INTE. Hade ju inte bytt kläder så på ett par sekunder var skorna fulla med snö. F-n hinner jag tänka innan det kommer en stortraktor som skottar snö. Traktorn som är en modell stor och gul har massor av strålkastare som lyser åt alla håll och kanter. Kastar mig tillbaka mot bilen som står på tomgång. Fastnar i skaren och trillar rakt ut i vägen, vrickar höger fot och slår i vägen och sedan huvudet i bilen. Traktorn står stilla och jag har sex strålkastare rakt mot mig. PSYKKLINKEN ser jag på en skylt igen, samt en skylt med Vuxenpsykiatriska kliniken. Traktorn står stilla. Jag ställer mig upp med smärta i foten och borstar av mig. Gör tummen upp mot traktorn som sakta, sakta avlägsnar sig. Aj aj aj.
Kanske är det lika bra att parkera bilen och lägga in sig direkt. Det kanske är dags.
Nej! Inte ännu. Jag måste logga. Springer runt från andra hållet över snödriva, ut med cachen. Ficklampan ligger i bilen. Jag skriver 9/3 fast att det nu var 10/3 då klockan var 00:30. Sedan blev det nog THE S samt SMoke. Skrev nog på utsidan av rullen.
Förlåt mig för detta men nu vara jag nära att bli inlagd. Dom kanske trodde att det var någon som skull rymma. Haltade tillbaka till bilen. Hade jag brutit foten? IGEN?
Det skulle ju inte vara populärt att komma hem med ytterligare något brutet. Det händer tyvärr lite för ofta för min del. Är det inte fötter så är det tår, nyckelben, armar eller någon annat ben som går av.

Jag är inte klumpig, bara skör benstomme!

Av med skorna och på med full värme i bilen. Nu gäller det att ta sig ut från området innan de fångar in mig. Dom kommer att låsa in mig tänkte jag. Så fick jag en annan tanke. Tänk om det sitter några FTF-psykfall på kliniken. Som inte kunde somna och stod i fönstret och drömde om en FTF. Att sedan se mig från fönstret, man kan ju aldrig bli frisk efter detta.

Jag tog mig ut från området utan att bli stoppade. Nu fick det bli hem resa. Foten är nog inte bruten. Körde i strumporna hela vägen hem. La mig i sängen strax efter 02:00 och sov som en stock. Efter vad som kändes som tre minuter så stod en av småstenarna vid sängen och skulle ha frukost. På dagis frågade en av fröknarna om jag gjort mig illa.

-Kom hem sent i natt och det var sååå halt. Trillade lite fick jag ur mig.

Idag får jag hålla mig lugn, jag har ju redan loggat 2 st idag. Aj, min fot.