Geocaching i Poznan visade sig var så svårt som jag trodde... Fem gömmor inom 10 km. Letade inte.
Målet för juni var att hitta tre gömmor och det fixar jag, men POZNAN.
Trevligt som tusan var det i alla. Var ca 250 meter från en gömma(Two Towers), men det var inte aktuellt att stanna då vi var på väg mot paintball.
Vi jobbade sten hårt i flera timmar (???) sedan var vi mest här:
http://www.pianobar.poznan.pl/
Och här:
http://www.brovaria.pl/
Mellan dessa så körde vi paintball i drygt fyra timmar, så skoj!
Min chef går nu mera under namnet ”the painted man”, inte så skoj för honom. Planerna att alla skulle skjuta på chefen under sista spelet började i Geneve veckan innan. Det var inte jag som var drivande, men tydligen så var det jag som skulle skjuta först då ingen annan vågade. Vi vandrade sida vid sida från sista spelet... Alla måste ha maskerna på inom området och jag kläcker;
- Why walk in the sun when we can walk in the shadow...
Han hängde på in i ett hus och resten är historia. Alla gick från chefen och han stod ensam. Givetvis fick jag starta avrättningen. Drog iväg ett par bollar utan att träffa så mycket. Han kastade sig i skydd och jag drog iväg mina sista 100 bollar utan att träffa. Sköt bara mot skyddet. Det kändes inte så bra. Jag fick en känsla av NU GJORDE DU FEL... Lämnade området och hörde ett par hundra skott och skrik när jag gick iväg. Gud vad han skrek. Aj Aj. Efter fem-sex minuter så kom han gående ARG som bara den, oj oj oj oj. Som tur var så gick det över på ca två minuter. När alla skulle visa sina ”märken”, de kan vara helt grymma och ibland är de blodiga så ser vi att chefen är ”the painted man”... Ouppps.
Vilka märken. Jag blev bara träffad två gånger under dagen, så jag kan bara visa upp ett litet märke på låret, den andra satt fint i munnen. Nästan så att man kan se mitt märke på låret. Chefen hade tydligen fått någon form av vattenkoppor stora som fem kronor över hela kroppen. Det var ju inte jag, men jag gav order. Hur blev det så? Nedan en citat från ett mail:
” Dear All,
Thanks for your enthusiasm during our meetin in Poland.
Especially great thanks to Joe (ME) for not shooting me!
And on a more serious note, Borys thanks for organizing. Great Job.”Efter spelen kom en taxi med sju flaskor vin och tapas. Vilket ställe att äta detta på, mysigt.
Fick tillbaka senare under kväll... Blåmärkena är snart borta.
Lämnade Poznan på torsdagen den 16 juni. Mellan landade i Köpenhamn där det var fullt kaos. Hela datasystemet låg nere och jag gick fyra kilometer innan jag kom till rätt gate. Gud vad jag gick...
Passerade chefen fyra gånger utan att säga hej. Först var det B, sedan D, sedan B, sedan D och så vidare. Då jag skulle till Göteborg (ganska snabba på bagage) så hade jag checkat in väskan, aj aj. Den väska tror jag att jag kanske får på tisdag i nästa vecka. Min väska försvinner hela tiden. Jobbigt att köpa nya grejer hela tiden, men så är det. Checka aldrig in väskan, då är den borta.
På fredagen drog vi direkt till Mallorca; jag kom hem i tid, habba habba.
Ladda ner alla gömmor på Mallorca, hade redan laddat ner alla på Menorca tidigare. Jag som bokat resa trodde vi skulle till Menorca (???). På fredag morgon tittade jag lite på bokningen och sa till Fru Smokestoner;
- Älskling vi ska inte till Menorca utan Mallorca.
Lite kul då hon hade läst in sig lite på Menorca kvällen innan. Jag kommer bara ihåg att jag valde mellan två olika ställen, samt att detta var den enda veckan vi kunde vara bort under hela sommaren. ”Same, same; but different”.
Målet var en gömma på Mallorca. Det visade sig inte helt enkelt. Den närmaste låg 963 meter från hotellet och hade ett namn som var lite jobbigt. 266 meter över havet. Oj vad jag kollade på berget hela veckan men det blev ”all inclusive” istället. Skönt var det. Badade så mycket att minsta fröken småsten och jag fick blåsor under tårna efter att ha hoppat omkring för mycket i vattnet.
En gömma skulle det bli i alla fall (inte loggad ännu) Drakgrottan. Vi tog bussen till en by ca 2 km bort. Det gick ju bra, men sedan fick vi vänta 30 minuter på nästa buss som skulle ta oss de sista 16 km till grottan. Det visade sig inte helt enkelt. Buss FAN stannade hela tiden. Vi körde fyra mil för att ta oss de sista 16 km. Första sa lilla fröken småsten att hon måste kräkas, aj. Vi tog fram en av handukarna från hotellet (Euro 10,- i handpenning) och det hände inte så mycket. Jag har ont i halsen och vill kräkas och så spottade hon lite på handduken, lugnt. Det har man sett och hört tidigare.
Då säger stora fröken småsten (Noen2004) att hon vill kräkas. Jag flyttar handduken till den större som sitter vid mig. Det ska nog lösa sig, eller? Tittar till henne och frågar om hon vill ha vatten. Inget vatten och när vi närmar oss den fyrtiofjärde rondellen så ser jag något och tittar bort i flera sekunder. Vänder mig tillbaka och, AHHHHHHHHHHHHHHH. Det var kräks över allt och vad det luktade, puh. Gjorde snabbt en Calzone och satt handduken mellan fötterna. VI HADE BARA 20 MINUTER KVAR. 20 minuter och minst 34 rondeller och lukten?
Resten av resan gick ok, eller nja det gick. Några gick av och eller flyttade lite.
Drakgrottan var hur bra som helst och vi ska logga den. Orkar inte med just nu, men juni blir en bra månad med tre loggade gömmor.
GISSA OM vi åkte buss eller taxi hem från grottan?
Buss = ca 2 timmar ca Euro 19,-.
Taxi = 19 minuter Euro 30,-.
Tror ni vi åkte Taxi eller Taxi? Rätt svar är i alla fall TAXI.
Mallorca var bra!
Det var helt underbart och jag har bilder på berget i telefonen. Bara 963 meter bort, och upp 266 meter. Kunde säkert loggat på 3-4 timmar, men jag badade med småstenarna och tog ett glas vin istället; varje dag, hela veckan. Titta på gömman, sedan bada!
Har man taggat ner så har man taggat ner. Maj gav ju över 80 gömmor så det är lugnt. Inga FTF, igen jakt. Åkte förbi två nya idag, men hade inte ens med mig en GPS, är jag botad eller är detta bara ett steg närmare konstigheter?
Livet känns i alla fall riktigt bra.
Lifes a bitch and then you die, or??? Det känns ganska bra i alla fall.
Fick ett maila att detta var det nästa jag skulle göra om någon vecka:
Jätte jobbigt att åk till Geneve igen. Lite rädd är man ju också....
