Helt REN i snart tre veckor.

Nu har jag varit ren sedan den 15/12-2010. Det är många dagar det... Många dagar och nätter...

Det har inte varit lätt. Över nyår så var vi i Norge. Där fanns ju en hel massa gömmor. Laddade GPS;en med 500 st. Smög med GPS;en i bilen och vi var på väg. Vid Motala åkte vi förbi B&E´s God Jul gömma och det kändes lite jobbigt.

- Här ligger det en ny sa jag till Fru Smokestoners. – Men den kan vi inte nu, la jag till.

I Laxå åkte vi förbi ytterliggare ett gäng, men jag hade bara lagt in B&E´s välkommen till Laxå.

- Här inne ligger det en till, viskade jag lite för mig själv.
Väl i Norge och nära vår slut destination för de närmaste tre dygnen så slår jag på GPS;en och lägger den mellan benen. Kollar lite i smyg på skärmen och ser till min fasa att i en rondell är vi 17 meter ifrån en gömma som är helt vinter säker. Det var jobbigt, men jag klarade även detta. Abstinensen gör sig påminde och jag tvingar mig att snabbt stänga av Oregonen... puh...
Tittar snabbt upp på vägen för att inte ta hela familjen med mig ner i ett dike. Då ser jag på min helt ny inköpta Nüvi 1490t... Vad ser jag?

En stor fet skattkista... Ahh. I ett svagt ögonblick hade jag lagt in denna gömma i den nya maskinen. Bara för att testa om det funkade liksom.

Bara att åka vidare! Vi hade bara någon kilometer kvar till vårt mål.

Väl framme hade vi det hur bra som helst. Massa god mat och massa gott att dricka. Jag gömde min geo abstinens i ytterliggare ett glas Amarone och livet var fint.

På nyårsafton blev det ut att åka pulka och spark. Vi begav oss söderut. Jag hade även idag smygit ner GPS;en i fickan och startade upp den och kollade lite, oj oj vad gömmer det finns här då... Stänger snabbt av den och gömmer den i fickan.

Helt underbart Nyår och jag har och inte ens att startat upp min dator under hela denna resa. Jag tar ett extra glas Gula Änkan och försöker att tänka på kräftorna som snart ska stå på bordet. Klarade ytterliggare en dag, puh!

På Nyårsdagen tar vi pulkor, spark och snowracer och vandrar norrut med barnen. Jag kan inte hålla mig utan smyger fram den igen. Ser till min fasa att vi kommer närmare och närmare ännu en vinter säker gömma, bara att stänga av den igen.

En klump växer i magen och ett sug efter en gömma, så nära, men så långt borta.

Det hade tagit mig mindre en tjugo minuter att hitta och logga en gömma, bara för att visa att vi hade varit där. Men jag gör det inte, varför?

Det fanns ju tid för detta på söndagen. Även söndagen gick utan att ens leta efter en gömma och jag hade klarat det ultimata testet, eller? Se nedan...




Inte en gömma loggad, är jag botad? Varför mår jag då så dåligt över att jag inte loggade en liten, liten gömma.

Hur ska detta sluta? Kommer vi att kommer över 1 000 hittade eller är det slut nu?

Klarar man tre veckor så borde allt vara OK?

Jag brukar ju säga att geocaching har räddat mig från golfen, men vad ska man säga nu då?

Jobbet räddade mig från geocaching?

Familjen räddade mig från geocaching?

Fnns det inte lite annat man kan och borde göra istället?